Jag kan verkligen inte bestämma mig för något, jag vet inte heller vad som är rätt eller fel. Har några val, men jag kan inte komma fram till vilket som skulle vara bäst just nu..

• Gå kvar i klassen jag går i, och plugga som en galning så jag kommer ifatt.

Ett ganska dåligt alternativ eftersom jag glidit ur klassen rejält mycket, och känner mig inte det minsta välkommen tillbaka. Och det känns inte som att jag har varken lust, eller styrka till att klara av alla uppgifter som jag har kvar att göra just nu. Jag är stark, men så stark tror jag inte att jag är.

Det som är posetivt är att jag fortfarande får mitt studiebidrag.

• Gå kvar i klassen, göra dom viktigaste ämnena och göra resten i tvåan.

Också ett dåligt alternativ, eftersom jag fortfarande inte känner mig välkommen tillbaka. Och det kommer bli skapligt jobbigt sen när jag väl börjar tvåan och ska fixa klart allting då.

Men har fortfarande kvar mitt studiebidrag.

• Gå om ettan på Nti.

Ett helt okej alternativ. Men vad ska jag då göra så länge, medans jag väntar på att nästa termin ska börja?

Får inget studiebidrag, studenten ett år senare?

• Gå om ettan på en annan skola?

Också ett okej alternativ. Men fortfarande samma fråga som innan, vad ska jag göra tills nästa termin börjar?

Får inget studiebidrag, studenten ett år senare?


Nu har jag en fråga till er, vad skulle vara det bästa alternativet?

Tycker att ni som är anonyma som brukar kommentera min blogg borde kolla kommentarerna på inläggen här under. Tror att Jenna är lite bättre på att uttrycka sig än vad jag är, och då kanske ni förstår också? Hon förstår mig i alla fall, men det har hon i och för sig alltid gjort. Tack för att du finns<3

Kom nydligen hem ifrån farmor, nu ska jag alldeles strax hjälpa Johanna att städa hennes rum, sen blir det Andra Avenyn.

Imorgon ska jag få tandställning, yes.

Jag öppnar ett nytt inlägg, och bara tittar på det. Jag har verkligen ingenting att skriva om idag, i alla fall inte just nu. Mitt huvud är alldeles för fullt med tankar för att det ska fungera. Får se om jag får något skrivet lite senare.

Jag struntar i vad alla andra säger, jag tycker om dig för den du är. Jag strutar totalt i det som hänt innan. Jag lever för idag och imorgon, inte igår.

Jag blir helt galen på det här. Jag försöker i alla fall lösa problemet nu. Och ska jag vara helt ärlig så skiter jag i vad du tycker om det, jag vill inte ha det såhär som det är. Jag vill inte bo varken hos dig eller hos pappa. Det är du själv som blir idiotförklarad sen när du inte går på mötet, inte jag.

Jag ger upp totalt snart. Jag orkar verkligen inte..

Blev ingen skola idag för mig. Tog mig ner på stan och åt lite lunch tillsammans med Bettan, var tvungen att be henne om hjälp, även om inte någon kommer tycka att det är någon bra idé.

Efter det träffade jag Elin, vi gick runt lite på stan och så. Sen gick vi och köpte massa godis, som jag och Alexandra just nu sitter och trycker i oss. Det är riktigt gott (a)

Ska vänta här tills Johanna kommer hem, sen tror jag att vi ska åka iväg till Robin kanske. Hoppas på det i alla fall :)

Min söndag har varit skapligt bra faktiskt och det händer inte ofta.

Men jag måste säga att det märks att man ställt om klockan, känns som att tiden bara springer iväg. Har inte hunnit gjort så mycket idag, tycker bara att jag åkt fram och tillbaka överallt. Men nu är jag i alla fall hos Johanna.

Imorgon ska jag faktiskt till skolan, hoppas bara att jag orkar ta mig upp men det tror jag nog jag klarar.

Nu börjar jag bli rätt förbannad. Jag är fullt medveten om att jag inte vet allt och att jag inte kan allt. Du måste helt seriöst ha  något fel i skallen? Jag förstår inte vad det är du inte förstår. Jag vet precis hur allting ska fungera när det gäller skolan och allt sånt där, om jag inte minns fel skrev jag det i dom andra svaren också? Om inte annat kan jag upprepa det. Jag vet att jag måste sköta skolan, och lyssna på vad mina föräldrar säger till mig. Jag är inte helt pantad i skallen, även om du trodde det.

Jag ska skärpa till mig, men det tar sin tid. Det är inte heller bara jag som ska skärpa till mig, det finns fler i min omgivning som också behöver göra det för att allting ska fungera.

Btw så är jag inte mogen, jag är ungdom och jag har all rätt till att inte vara mogen då, jag har all rätt att vara ungdom ett bra tag till.

Håll huvudet högt, imorgon är det ny dag (8)
(shorty - allting känns hopplöst)

Tankarna snurrar runt i mitt huvud just nu. Egentligen förstår jag inte riktigt vad som pågår just nu, tror jag håller på att isolera mig själv totalt. Förstår egentligen inte varför. Jag brukar inte ta åt mig av vad andra säger, eller vad andra tycker. Konstigt nog har jag gjort det i alla fall, men varför?! Det är inte min grej liksom. Jag brukar strunta totalt i vad alla säger om mig. Vet inte, det kanske börjar bli för mycket just nu bara, det är nog därför jag tar åt mig så mycket som jag gör. Det går väl över antar jag?

Har fått höra en hel del skitsnack idag, men det är lite kul att höra det också. Det jag inte vet om mig själv vet alla andra, tydligen. Lite smått skrattretande att alla tror att dom vet allt om mig, när dom egentligen inte vet någonting alls. Eller ja, när dom vet tio procent utav hundra. Eskilstuna i ett nötskal - alla känner apan, men apan känner ingen.

Tror ni verkligen att jag skriver precis allting som händer i mitt liv på min blogg? I så fall måste ni vara rätt så dumma, dummare än mig till och med, och då är det verkligen illa.

Klart att jag skriver en hel del saker här på bloggen, men det är nog också för att jag behöver skriva av mig lite då och då(rätt ofta) och det gör jag lättast här på bloggen. Vet inte riktigt varför, men det är ungefär samma känsla som att prata ut med någon. Det är liksom som en tyngd som försvinner efter varje inlägg här på bloggen.

En sak förstår jag inte. Alla tror att jag strävar efter att bli känd med min blogg, att jag typ vill bli som blondinbella/kenza osv. Men det vill jag verkligen inte. Jag tycker bara att det är riktigt kul att blogga, och jag älskar verkligen när folk är aktiva på den(läser, kommenterar). Så nu vet ni i alla fall det, att jag strävar inte efter att bli känd utan det här är bara ett roligt sätt att spendera en del av min fritid på.

Jag har riktigt tråkigt just nu, förstår egentligen inte vad jag gör vaken? Linn har gått och lagt sig, hundarna också. Väntar på att Emil och Putte ska komma hem så jag också kan gå och sova. Vill inte sova innan dom kommer hem, utifall att någonting händer dom.

Fick nyss ett litet gulligt fyllesamtal av Dennis och Alexandra. Haha, jag och Dennis bestämde att vi skulle ta en promenad till Tuna Park på måndag, och på den promenaden ska vi äta äpplen? Fråga mig inte, haha..

Jimmy Jansson - En underbar refräng
Jimmy Jansson - Som sommaren
Sara Löfgren - Starkare
Sara Löfgren - Som stormen
Jill Johnson - Crazy in love
Markoolio - Sommar och sol
Markoolio - Åka pendeltåg
Linda Bengtzing - Jag ljuger så bra
Linda Bengtzing - Alla flickor
Amy Diamond - What's in it for me
Amy Diamond - Welcome to the city
Amy Diamond - Thank you
RMK - I väntan på bussen
RMK - Det regnar i stockholm
RMK - Den sanna kärleken
Cascada - Bad boy
DJ Crawford - Henrik Larsson
DJ Crawford - Here i am
Fronda - Mitt rop på hjälp
Anton och Affe - Were ever you are
Anton och Affe - I don't wanna loose you

Skitgammal musik, jag vet. Men den väcker minnen.

http://www.youtube.com/watch?v=7-9ZRQSBcK4

Ni måste seriöst titta på den här tjejen, hon är ju riktigt söt. Haha, kommer nog aldrig mer kunna lyssna på den låten hon dansar till. Men man får sig ett gott skratt i alla fall :)

Alla skulle släcka alla lampor och stänga av all ström mellan 20.30-21.30. Är det bara jag och Linn som tog detta på allvar? Vi sitter här i mörkret och det ända som lyser är våra datorer och mobiltelefoner, som går på batteri. Nu har vi i alla fall gjort en god gärning.

Tänkte berätta lite om kvällen igår, som var helt okej faktiskt. Även fast det verkligen inte alls blev så som man tänkt sig.

Meningen var då att vi skulle tälta, grilla och dricka lite. Det slutade med att vi satt inne hos Robin och käkade kall korv och spelade Sanning&Konsekvens. Men vi hade riktigt kul i alla fall, och det är väl huvudsaken antar jag. Sov nästan ingenting i natt, eftersom Laila skulle hämta mig efter jobbet(hon slutar sju på morgonen). Visste själv att jag aldrig skulle komma upp då, så jag låg vaken och kollade lite på tv. När jag kom hem hit till Emil, Linn och Laila så gick jag upp och la mig och sov på Emils soffa, eftersom Putte hade tagit min säng.

Vaknade runt tolv, och då har det inte hänt så mycket. Jag och Linn åkte iväg och handlade, och nu sitter vi här framför våra datorer, som alltid.

Anonym, om ni nu har så otroligt mycket att säga till mig, och står för allting ni säger, så borde ni väl kunna säga vad ni heter? Kanske har fel, men jag skulle i alla fall säga mitt namn om jag stod för det jag sa. Så otroligt moget.

(Nedifrån och upp)
Mina svar på era kommentarer:

Svar på första&andra kommentaren (en som har ett gott öga till dig): Helt sant. Men jag hade verkligen ingen lust att gå upp på lektionen.

Svar på tredje kommentaren (M): Trevligt att ni vill läsa min blogg, trots att den inte är världens roligaste blogg just nu. Jag tycker också mina studier är viktigast, och jag ska fixa dom så gott jag kan. Detsamma!

Svar på fjärde kommentaren (Anonym): Jag har inte påstått att det är synd om mig så vitt jag vet? Och jag läser mina inlägg, det gör jag varje gång när jag skrivit dom. Jag är fullständigt medveten om att min mamma bryr sig om mig, och att det är därför hon sätter regler på mig osv. Men jag vet att hon vet att jag klarar mig riktigt bra själv, och även om hon inte litar på mig så vet jag att hon litar på att jag klarar mig, för det har jag alltid gjort annars. Visst, hon kanske inte litar på alla jag umgås med, och det har jag full förståelse för. Men hon om någon borde faktiskt veta att jag rätt lätt ser igenom människor. Men tack för kommentaren.

Svar på femte kommentaren (Anonym): Ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag använde fel ord, jag hade ingen LUST att gå upp på min lektion. Återigen folk som bryr sig? Jo, jag vet att folk bryr sig. Men för det behöver dom inte slänga ur sig taskiga kommentarer, som till exempel du själv gör? 90åringar, suck. Men jag tänker fortsätta köra mitt spel tills det tar slut, sen struntar jag totalt i vad alla andra säger. Jag vet hur jag och min sjukdom fungerar och jag behöver få komma iväg för det inte ska gå åt skogen, jag måste få tänka på annat..

Svar på sjätte kommentaren (Anonym): Jag tänker inte ta bort dom, jag svarar på dom istället. Jag vet att det är jag som har min egen framtid i mina egna händer, och jag tänker göra den så bra som jag kan. Men jag vill bara att alla ska inse att jag är ungdom nu, och vill vara det ett tag. Jag vill inte bli vuxen nu, jag vill få vara ungdom så länge jag kan. Därför förstår jag inte vad problemen är, om jag fixar skolan, vem behöver då bry sig om vad jag gör på fritiden? Men dom flesta verkar ju tycka att det här är så mycket bättre, att jag struntar i precis allting? Lite så det känns.

Jag har aldrig tvingat någon att läsa min jävla blogg, så om ni inte vill läsa den, varsegod, gör det inte?!

Haha, måste nog köpa en ny piercing idag. Den jag köpte igår var det ingen platta som baksida, utan en kula, och eftersom staven är rätt så kort(alldeles för kort) så har kulan typ tryckts in i läppen. Så jag har en fläskläpp + en grop efter kulan, vilket jag antar inte är så jätte posetivt..

Jag är faktiskt i skolan just nu, missade första lektionen för att jag verkligen inte orkade gå upp för alla trappor. Men ska på lektionen som börjar om ungefär tio minuter.

Jag och Johanna piercade läppen idag, på det normala ställlet. Underläppen, i mitten. Gjorde faktiskt inte sådär jätte ont, det värsta var nog och pressa i piercingen. Och värre blir det nog när mamma sliter ut den sen, haha.

Nej, men jag har faktikst bestämt mig för att ha kvar det. För det blev rätt okej ändå.

Kan du inte bara ge upp någon jävla gång, jag förstår verkligen inte hur du orkar. Du skämmer inte bara ut mig, du skämmer ut dig själv också. Jag orkar inte bråka med dig längre, du kan vara lugn jag ska lämna dig ifred.

Det är bara tur att jag inte har något emot att leva på en väska. Du behöver inte slänga ut mig, jag packar ut mig så bra själv, så det är ingen som helst idé att du hotar med det. Och ring runt till alla du, det är som sagt inte bara mig du skämmer ut. Jag bryr mig inte längre, jag orkar inte bry mig, seriöst. Skiter i precis allting nu. Skyll dig själv sen.

Jag kunde inte bry mig mindre.

Vet inte om jag kommer kunna blogga sådär jätte mycket, men ska göra så gott jag kan. Har ju min dator med mig så. Idag ska jag i alla fall gå på Tuna Park, får väl se vad som händer senare.

Idag är det faktiskt våffeldagen, och då är det så att man brukar äta våfflor.

Måste bara påpeka att jag vann över glenn idag, han trodde jag var dum i huvudet när jag sa att jag tyckte att han borde äta våfflor.. Det är inte ofta man vinner över honom, det ni!

Just nu försöker jag få tag på min mor, ska be henne köpa med såndär våffelsmetspulver.

Idag är det exakt en månad kvar, och jag har inte ens bestämt mig för vad jag ska sjunga? Jag blev toknervös nu. Men jag har lovat alla att jag ska göra det här, så jag har inte något val.

Jag kan nästan inte ens skriva det. Men den 25 april, ska jag söka till Idol. Kan ni tänka er? Jag ska stå där framför den där hemska juryn och sjunga. Jag tror inte jag kommer att klara det. Jo, jag ska klara det..

Det är så otroligt gott, och det tar inte alls lång tid att göra. Jag och mamma fick tag i ett jätte bra recept förra julen på snabbkola som inte blir sådär hårda. Utan dom här är mjuka och riktigt goda!

Du behöver:

• 220g margarin
• 1½ dl ljus sirap
• 2 msk kakao
• 4 msk vetemjöl
• 4 dl socker

Du gör såhär:

Smält margarinet tillsammans med sirapen, samtidigt som det smälter blandar du ihop dom torra ingredienserna i en skål brevid. När margarinet smält häller du i dom torra ingredienserna och låter det koka kraftigt i fyra minuter.
Sen häller du det på en plåt med smörpapper på och låter det stelna och svalna.

När det svalnat klipper man det i småbitar och lindar in i folie. Sen är det bara att äta!

Jag måste plugga idag. Usch, jag känner bara för att ligga i min underbara säng och sova. Men jag har väl inte så mycket val, vill jag fortsätta gå i skolan så måste jag göra klart mina uppgifter. Lättare sagt än gjort.

Mina uppgifter som jag har kvar att göra:

• Uppgift 7(skrivblocket)
• Uppgift 10(skrivblocket)
• Kapitel 2-5 i matten
• Källkritik
• Karaktärsprofilering
• Svenska uppsats
• Läsa bok på engelska
• Bokreflektion på engelska
• Bildspel ''hjärta''

Kommer inte på några fler just nu, men bara dom här kommer ta minst en vecka att göra. Jag är verkligen ingen pluggmänniska.

Ska gå in och göra något gott, sen ska jag sätta igång med mina uppgifter. Hoppas på att bli klar med några uppgifter idag så jag får åka iväg ett tag sen. Jaha, då var det väl bara att börja?

Den första bilden är tagen i sommras i Västerås. Den andra hemma hos Jimmy, också i sommras. Det är på sommaren som jag och Linnéa(Lelle) umgås mest. Jag tror inte vi har haft tråkigt en ända gång. Rätt omöjligt i och för sig eftersom vi båda har världens sämsta humör. Förutom det så kommer vi båda på dom knäppaste sakerna man kan göra.

Tiderna förändras, men jag vet att vi aldrig kommer att skiljas åt.



Den här bilden är också tagen i sommras. Det var när jag och Alexandra paddlade kanot i Mälarvik, gick inte sådär jätte bra för oss. Åkte ut en bit sen bestämde vi oss för att vända, men ingen utav oss visste hur man gjorde, haha.

Du kommer alltid vara min stjärnsyster.



Ännu ett minne från i sommras. Just den här bilden kommer jag nog aldrig att glömma, eftersom vi bråkade så otroligt mycket om den. Minns du det bästis? Vi var som syskon på den tiden. Bråkade om allt och inget. Saknar det.

Oavsett vad så kommer du alltid vara min bästis.



Här var det nyktert, absolut inte.

Jag kommer aldrig glömma den dagen då vi blev vänner, aldrig någonsin. Du var min förebild då och du kommer alltid att vara det. Dig kan jag berätta precis allting för. Synd bara att vi är så otroligt långt ifrån varandra, men trots det håller vi kontakten och det hoppas jag att vi alltid kommer att göra. Som vi brukar säga, så är det inte längre än ett telefonsamtal bort.

Lämna mig aldrig storesyster.



Vi kände inte ens varandra från början. Jag ville se ut som dig, du ville se ut som mig. Det var inte många som såg skillnad på oss ett tag. Du, jag och våra spökhistorier.

Tvilling, du är obeskrivlig.



Det finns inte ens ord som kan beskriva dig. Det kommer alltid att vara du och jag, oavsett vad. Hand i hand genom livet gumman.

Ingen kan bli som oss.



Cykla till Tumbo, gå från sjukhuset? Ibland förstår jag inte riktigt hur vi tänker.

Oförglömliga minnen gumman.



Ni är så otroligt grymma, ingen slår er. Även om ni kan vara riktigt elaka ibland så älskar jag er lika mycket i alla fall.

Porrvänner, föralltid.



Ingen kan busa som vi kan babe!

Allie&Linda



Tillsammans är vi bäst, och tillsammans klarar vi allt. Haha, det finns många som får akta sig när vi slår ihop våra smarta hjärnor. Många minnen har vi, och fler ska det bli.

Vi är bäst gumman.

Foto:Alexandra Sivertsson och Linn Berg

Mina tisdagar brukar vara fullbokade och riktigt full av stress, men idag har det varit en ovanligt lugn dag.

Var på sjukhuset runt halv elva, och nu är jag helt frisk. Nu behöver jag aldrig mer tänka på dom problemen. Måste säga att det känns riktigt skönt faktiskt. Ingen mer medecin, äntligen! (Om man då bortser från magkatarren..)

När vi var klara på sjukhuset tog vi oss till stan och åt lite mat. Efter det gick vi upp till min skola och pratade med mamma och hon skickade hem mig. Har kraftig magkatarr och måste ta det lugnt tills det gått över.

Jag brukar äta min medecin i ungefär två veckor, menar dom då på fullaste allvar att jag måste ta det lugnt i två veckor? Två dagar kanske funkar.. Men två veckor skulle aldrig fungera!

När vi kom hem till mig sov vi i några timmar, tills Robin ringde och väckte oss. Sen dess har vi inte gjort så mycket, bara nördat framför varsin dator, som vanligt.

Måndag: Redan avklarad.
Tisdag: Sjukhuset, sen doktorn.
Onsdag: ?
Torsdag: Ridning.
Fredag: Antagligen sova hos Linn resten av helgen.

Allting är lite upp och ner just nu, har inte haft någonting alls att skriva om. Har öppnat ett inlägg, skrivit två ord ungefär, sen struntat i att skriva i alla fall. Är rätt tom på ord trots att jag är så full med tankar.

Igår hade jag i alla fall möte i skolan tillsammans med mamma och skolsyster, och det gick åt skogen. Ska väl antagligen ha något mer möte snart, men inte tillsammans med skolsyster utan med någon jävla ''psykförening'' eller något. Inte BUP, utan något annat. Och självklart med socialen också. Får väl se hur det går..

Skulle sovit kvar i tumbo i natt, men mådde så otroligt dåligt igår så Emil fick hämta mig. Sen sov jag kvar hos han och Linn istället.

Nu ska jag snart till sjukhuset, och efter det ska jag antagligen till min läkare och kolla om jag har magkatarr och få medecin till det. För min mage fungerar inte alls som den ska just nu.

dom är alltid lika tråkiga och hemska!

Idag har jag bestämt mig för att jag ska städa mitt rum, vilket jag verkligen inte alls är det minsta sugen på, men det är väl bara att stå ut antar jag. Det värsta med mitt rum är att det är så otroligt litet, och eftersom jag inte städat det nu på kanske två veckor så kan ni ju kanske tänka er själva hur det ser ut? Det ända jag gjort är liksom att plockat bort lite disk och bytit lakan i sängen. Tummen upp! (Inte)

Har börjat på en ny blogg-design nu, vet inte riktigt när jag kommer bli klar med den. Men från och med ikväll kommer min blogg se lite huller om buller ut, så att ni är medvetna om det. Det blir bättre!

Två personer tycker om varandra, riktigt mycket. Båda två har det jobbigt på sitt sätt, men dom går igenom det rätt bra tillsammans. Dom stöttar varandra när dom behöver det. Båda två har gått igenom en hel del saker i livet, och även om ingenting av det pågår just nu får dom höra det hela tiden.

''Han kan inte hålla sig till en tjej.''
''Hon kan inte hålla sig till en kille.''

Dom här två personerna har känt varandra sen innan, och då varit skapligt bra vänner. Dom vet precis hur dom fungerar i förhållanden, och dom är inprincip likadana. Dom har ungefär samma vänner, och på så sätt vet dom allting om varandra.

Deras vänner tycker inte om att dom tycker om varandra. Dom påstår att det är för att dom inte vill att någon ska bli sårad. Dom har rätt i det mesta dom säger, och brukar för det mesta få rätt tillslut även om man tror att det aldrig kommer att inträffa. Men det finns också några saker som dom haft helt fel om den senaste tiden.

Vad gör dom här två personerna som tycker om varandra? Lyssnar dom på sina vänner och skiljs som vänner, eller lyssnar dom inte på sina vänner och tar sig in i ett förhållande? Trots att alla i deras omgivning nästan hatar det?

Den här helgen som jag skulle vara hemma och ta det lugnt. Jag tror nog inte jag skulle klara det, hur sjuk jag än var. Men jag måste säga att det har varit en ganska rolig helg i alla fall, men lite halvkonstig också.

Funderar på att lägga mig och sova ett par timmar till, gick väl och la mig runt halv fyra. Men har blivit alldeles för pigg för det. Blev väckt av ett telefonsamtal, och då har jag inte lätt att somna om, speciellt inte när det är tokljust i mitt rum. Ibland är livet hårt.

Nej, ska nog ta mig in i lägenheten och försöka trycka i mig något att äta, för min mage pratar skapligt mycket.

Igår mådde jag riktigt dåligt, ända tills Emil och Putte kom hem till mig. Fick en öl och då blev allting bättre, som alltid. När dom dragit kom Lelle hem till mig, snackade lite skit och så som alltid. Sen kom Dennis hem till mig och sen drog vi till Robin.

Idag gick jag förbi Alexandra och pratade lite innan jag skulle åka iväg. Pratade lite om allt möjligt, mest gamla minnen och så. När man tänker tillbaka så hade vi riktigt kul förut, synd att allting gick som det gick. Men kändes bra och prata om det i alla fall.

Efter jag varit där tog jag bussen till min Faster. Där var det 40års fest, hon fyllde i onsdags. Det var riktigt trevligt. Men ber om ursäkt för att jag var ett tråkigt sällskap, mådde inte alls bra och var riktigt trött. Förstår inte vad det är för fel på mig? Funderar på om det är magkatarr igen eller något, när jag väl får i mig maten kommer den upp igen. Börjar bli lite halvjobbigt, men ska till doktorn på måndag och kolla det.

Just nu sitter jag hemma hos Dennis, och vi ska snart åka förbi Alexandra sen ska vi åka till Robin. Blir nog dricka lite idag också.

Ibland förstår jag mig inte på dig, jag hoppas du vet att jag känner dig? Jag vet precis hur du fungerar. Det är riktigt onödigt att ljuga och komma med bortförklaringar.

Det är nog det man saknar mest på vintern, att gå ut på morgonen med en
kopp kaffe i ena handen och morgonciggen i den andra. Helt underbart.


Årets första glass, mums.

© Alexandra Sivertsson

Anonym om Det får inte vara så.:
rolig blogg du har. tror du att du kommer bli känd bloggare genom att bara klaga? tack för att du förgyllt min dag..!

Mitt svar:
Jag har aldrig tvingat någon att läsa min blogg, det är helt frivilligt. Och man får klaga ibland, klart att jag har klagat riktigt mycket den senaste tiden. Men jag har haft en jobbigt tid, det har vi alla någon gång. Men som sagt, om du tycker min blogg är så ''rolig'' (antar att det var menat ironiskt) så behöver du inte läsa den.

Klart jag vet att jag måste äta, jag är inte helt dum i huvudet. Men jag har ingen matlust alls?

Det blir nog min välkända ''banan+yogurt-diet'' ett tag framöver.

Ingen skola idag heller, har inte sovit en blund inatt eftersom min mage vände sig ut och in och upp och ner. Och sluta tjata på mig att jag måste äta, för jag är verkligen inte hungrig, jag kan inte ens tänka på mat så mår jag illa. Usch.

men imorgon ska jag till skolan faktiskt.

Känner på mig att helgen kommer bli toppen som alltid!

Kan någon förklara för mig hur en familj fungerar?
För jag är rätt hundra på att min familj inte fungerar riktigt som den ska.

Ni säger att jag har blåst mina chanser hos er allihopa? Jag förstår inte riktigt hur jag lyckats med det. Tycker att ni borde kolla upp hur jag ser på det också, men det är väl så att ni bara lyssnar på mamma och Miranda? Erat val i och för sig, men jag tycker att det är fel av er.

Tänk tillbaka i tiden, så kanske ni fattar vad jag menar med att ni gör fel. Ni skiter fullständigt i om någon annan gör fel, men så fort det är jag så ska alla total-ignorera mig.

Jag är rätt trött på att ha det såhär. Ni måste faktiskt förstå mig också, det är minst lika jobbigt för mig med. Men det är klart, mamma hotar med att lägga in säg själv på psyket så då är det mest synd om henne? Jag förstår seriöst inte hur ni tänker ibland.

Ena sekunden är ni på min sida, andra sekunden deras. Bestäm er för att inte vara på någons sida istället för att försöka hålla er på bådas.

Tack till den utav er som skurit upp min data skärm också, riktigt snällt gjort måste jag säga. (Tre stycken ''repor'' i skärmen på min dator som inte var där innan jag åkte hemifrån.)

Men det är väl meningen med livet kanske?

Jag kommer nog snart sprängas av alla mina tankar, det känns i alla fall så. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ur mig dom, det hjälper inte med att prata, eller att skriva. Det brukar hjälpa, men jag tror det är för mycket nu. Det kokar liksom över och för att det ska fungera som det ska igen måste man få ur sig lite. Men jag vet ju liksom inte hur jag ska få ur mig det?

Tack till Emil, Linn och Lalla. Ni ställer alltid upp när jag behöver det, jag lovar att jag ska ställa upp för er också. Vet inte hur det hade gått om inte ni funnits, då hade jag nog inte kommit så långt som jag gjort idag. Tack, jag älskar er.

Blev ingen skola för mig idag, förlåt Linda.

Ska snart ringa till farmor och be henne hämta mig, vet inte om jag åker till dom då eller om jag åker hem. Har ingen lust alls att vara hemma, varken hos mamma eller pappa.

Jag är två sekunder ifrån att ge upp allting just nu, det börjar bli alldeles för mycket.

Jag vet, jag klagar alldeles för mycket. Men jag är helt slut. Jag är helt full. Jag vet inte vart jag ska vända mig, jag vet ingenting. Jag bryter ihop hela tiden, för absolut ingenting? Det här funkar inte längre, jag vill inte längre. Ingenting blir rätt, vad jag än gör så är det fel.

Jag har mått dåligt ett antal år nu i perioder, och just nu är det tio gånger värre än om man lägger ihop alla perioder tillsammans. Och det tar aldrig slut? Jag har insett varför man ger upp nu. När man kommer lägre än botten och det ändå fortsätter så ger man upp. Man orkar inte hur mycket som helst, det funkar inte så. Att alltid försöka tänka posetivt funkar inte hur länge som helst, till slut ger man upp.

Jag förstår inte vad jag har gjort för fel för att jag ska förtjäna det här. Jag vill bara bort från allting, jag klarar inte av att ha det såhär längre. Det funkar inte.

Jag vill bara somna och aldrig mer vakna.

Jag vet att jag inte blev den dottern ni önskade att jag skulle vara. Men ni får helt enkelt acceptera att jag är som jag är. Och just nu har jag en rätt jobbig period, och jag vill gärna gå igenom den utan att ni lägger er i.

Jag är bara jag.

Om ni säger åt mig att göra något så gör inte jag det, just av den anledningen att ni säger åt mig. Visst, om ni säger till mig en gång är det helt okej. Men när ni ska upprepa det hela tiden så blir jag bara arg, låt mig göra en sak i taget? Jag är ingen superhjälte, bara en vanlig människa.

Jag bor på ett ställe, det är hemma hos mamma. Jag bor inte hemma hos pappa, men däremot åker jag dit då och då. När jag själv känner för det, inte om någon annan säger åt mig. Och det vet ni själva?!

Jag har ingen lust att sova hos pappa den här veckan, så då tänker jag inte göra det. Om ni inte vill ha mig hemma så sover jag inte hemma, det är ingen fara jag har många andra ställen att sova på.

Jag klarar inte av att sitta inlåst och inte göra någonting, då kommer det bara sluta som det alltid gör och det är väl bara onödigt? Nu när jag äntligen klarar av att vara ute bland folk igen så kan ni väl låta mig vara det?

Allt jag behöver är tid, sen lovar jag att det kommer bli bra igen. Men ni måste låta mig fixa allting i min egen takt, annars funkar det inte.

Så snälla, jag ber er verkligen. Ge upp med det ni håller på med, så det inte går helt åt skogen.

Annars hade jag nog inte varit på sådär jätte bra humör just nu.

Tog bussen från Linn och Emil i morse runt halv åtta, var framme vid stålforsskolan ungefär tio över åtta. Meningen med att åka till stålforsskolan var för att jag skulle träffa Glenn, men han hade tydligen somnat. Så satt mig vid busshållplatsen för att bestämma mig för vart jag skulle ta vägen, och bestämde mig för att åka till Johanna. När jag kom fram till henne var hon inte hemma, så det var bara för mig att gå hem.

Så nu är jag hemma, ska alldeles snart ta mig ner till stan/skolan.

Känner verkligen inte för att åka till skolan, men vi har ju faktiskt konsert idag så jag måste väl ställa upp och vara med på den. Skulle egentligen varit med i själva konserten, men våran grupp bytte låt hela tiden så nu har jag bestämt mig för att strunta i det.

Jag måste säga att jag verkligen inte alls kände för att gå upp i morse. Men till slut övertalade jag mig själv att jag var tvungen. Jag brukar faktiskt vara morgonpigg, men idag kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Hade jag inte varit hos Linn just nu hade jag fortfarande legat kvar i sängen.

Ska snart gå upp och väcka Emil, ska be honom köra mig till bussen. Skulle nog fått skjuts, men jag vill åka buss och lyssna på musik, finns inte mycket som är bättre än det.

Måndag: Sova hos Linn
Tisdag: Sjunga med Linda + Johanna fyller år + plugga stenhårt
Onsdag: Lång dag i skolan + faster fyller år
Torsdag: Bowling + plugga stenhårt
Fredag: ?
Lördag: Fira faster
Söndag: ?

Jag vet att jag lovade att blogga om den såkallade krisen i min skola, men det hände en hel del saker igår kväll så jag kom inte hem, och hade inte datorn med mig.

Ber om ursäkt för det!
Men inom ett par timmar ska jag nog ha lyckats skrivit ner det hoppas jag.

Jag vet inte om jag kommer kunna blogga så mycket en tid framöver. Jag har det rätt så jobbigt hemma just nu, och har en hel del plugg kvar som ska fixas. Men jag lovar att jag ska göra mitt bästa för att hinna med det.

Förstår inte varför man alltid ska göra så stor grej av något som är så otroligt litet? Nu är tydligen socialen inblandad i allting också, det är ju så otroligt jävla onödigt?

im in love with you

Grattis till min blivande man, Emil. Han fyller faktiskt 19 år idag! Så jag tycker faktiskt att alla borde säga grattis till honom.

Btw, så var det tydligen inte någon som visste något om krisen på våran skola? Har inte tid att berätta något om den just nu, men lite senare ska jag skriva ett inlägg om det, så håll ut så länge!

trots att mitt huvud är fullt med tankar.

Idag är det i alla fall söndag, men det lär ni väl redan veta antar jag. Och ni vet nog hur otroligt mycket jag tycker om söndagar också, absolut inte alls! Jag känner mig riktigt trött idag, och det får det bli ändring på riktigt snart för jag har en hel del saker att göra idag. Ska alldeles strax åka hem och hjälpa mamma att tvätta, sen har jag lite plugg som ska göras också! Känner inte för att göra någonting idag, men har inte så mycket val. Har ingen lust att gå med smutsiga kläder, har inte heller någon lust att ligga mer efter i skolan än vad jag redan gör.

Angående skolan förresten, så är jag snart klar med alla uppgifter. Funderar på att köra hårt med pluggandet den här veckan också, så jag verkligen blir av med precis alla uppgifter(har hittat ett antal uppgifter till). För det är faktiskt en ganska skön känsla att bevisa för alla att jag inte är så dålig som dom tror. Men jag är inte lika taggad längre, vi har fått ett nytt schema i skolan. Behöver jag säga mer än tio över fem på onsdagar? Ibland förstår jag inte riktigt hur dom tänker. Men våran skola tänker inte alls längre har jag kommit fram till.

Antar att dom flesta har hört om ''krisen''?

Jag tror faktiskt inte att allas liv är så olika om man tänker efter.

Man föds, man lär sig krypa, man lär sig prata, man lär sig gå. Man blir äldre, man växer, puberteten kommer. Man blir tonåring, man blir brallmyndig, man blir vuxen, man blir gammal. Sen fortsätter det sådär och tillslut dör man.

Det finns stunder i livet som man uppskattar just då när stunderna är, sen glömmer man dom. Varför glömmer man dom? Det är nog bäst att man glömmer dom, annars kommer man ingenstans här i livet.  Det värsta man kan göra är att tänka tillbaka på dom stunderna. När man tänker tillbaka får man oftast en svag känsla av att man saknar vissa stunder, eller kanske till och med en stark känsla av att man saknar dom stunderna. Olika för olika stunder, olika för olika människor.

Jag tänker alldeles för mycket, nu får jag lägga av med det.

av någon konstig anledning?

Kanske är för min såkallade mardröm jag hade, eller för att jag helt enkelt inte har ett piss att skriva om. Eller jag har en hel del att skriva om, men känner inte riktigt för det.

Linn har suttit och lyssnat på när jag pratat med mig själv ett bra tag nu, fast eftersom hon lyssnar så pratar jag ju inte riktigt med mig själv. Börjar fundera på om jag inte snackat på flera år, förstår inte riktigt vad allting kommer ifrån.

Imorgon måste jag plugga, plugga och plugga lite till. Usch vad jag verkligen har tröttnat på allt detta jävla plugg! Nästa vecka ska jag belöna mig själv på något sätt, vet inte riktigt hur men kommer nog på något sätt hoppas jag. Jag tycker faktiskt att jag har varit rätt duktig den här veckan som gått, pluggat varje dag?

Om ni undrar vad inlägget innan var så var det en lista till Glenn.

Nu ska jag nog snart sova, jag börjar bli riktigt trött.

Efter skolan tog jag bussen till Stålforsskolan och träffade Linn, sen gick vi hem till farfar och åt lite mat. Sen kom Lalla och Emil och hämtade oss och då åkte vi och handlade. Sen åkte vi hem och gjorde kycklingsallad, riktigt gott!

 



Foto: Alexandra Sivertsson

Känner på mig att helgen kommer bli bäst!

Dagen har ju börjat bra i alla fall. Gick upp vid sju imorse och duschade sen kom Johanna över. Vi fixade oss lite och sen packade jag. Efter det gick vi in och drack lite te och tryckte i oss frukost, sen tog vi gemensamt bussen till stan och därifrån åkte jag till sjukhuset, och hon till sin skola.

På sjukhuset gick det både bra och dåligt. Fick i alla fall en diagnos om vad som varit felet på mig osv, och sen fick jag mer medecin utskriven och efter den kuren är jag antagligen frisk! Känns riktigt bra faktiskt.

Är på min första och sista lektion just nu, sen ska jag ta mig till stålforsskolan och träffa Linn och sen åker vi tillsammans hem till henne.

Det är nog det absolut äckligaste som finns. Det allra värsta är nog tvestjärtar.

Det konstiga är att jag aldrig någonsin i hela mitt liv varit särskilt rädd för spindlar. Men alldeles nyss blev jag nog det, den kröp i min säng? Jag tror jag ska sova brevid mamma i natt. Jag klarar inte av att det har krypit något i min säng. Jag menar sist det kröp något i min säng var det en tvestjärt och då fick mamma köpa en ny säng till mig. Jag skojar inte. Jag har fobi för kryp. Bara jag tänker på det kryper det överallt.

Jag kommer nog inte kunna sova i natt, i alla fall inte bra. Kommer drömma mardrömmar om småkryp, usch!

Jag lovar. Det känns att det var längesen jag red, jag har ont precis överallt.

Efter ridningen hann jag bara byta kläder sen sprang jag ut till bussen och åkte till hällbyskolan. Där träffade jag Robin, Viktor och Johanna. Gjorde inte så mycket, tog det mest lugnt.

Just nu tittar jag lite på tv, ska alldeles strax packa ihop min väska till helgen och sen ska jag gå och lägga mig. Den här natten måste jag verkligen försöka sova.

Det är inte alltid lätt, jag lovar.

Jag skaffade en ny kompis igår, han heter Ville. Och han lärde mig spela spel, fast jag måste säga att jag är ganska trött på det spelet nu.

Kom inte iväg till skolan imorse, orkade verkligen inte. Kände inte riktigt för att ta bussen heller, om man säger så. Kom hem för ett tag sen, och snart kommer farmor hit och hämtar mig. Ska nog handla lite då också, måste köpa godis och cola till helgen. Sen ska jag iväg och rida, ska bli riktigt kul för det var så länge sen.

Den här låten kommer jag nog aldrig tröttna på:
http://www.youtube.com/watch?v=FFnB4-zzTXU


Behöver nog plugga lite innan ridningen, så det inte blir så mycket plugg i helgen.

Jag fick ett mycket intressant mejl utav en av mina läsare, som tydligen också är min vän?

Vet inte vem det var ifrån, men det spelar mig ingen roll. Vill man vara anonym så vill man. Har ingen lust att lägga ut mejlet här på bloggen, men jag måste i alla fall svara på din fråga. Så en del av mejlet är med.

''Jag har en fråga jag gärna vill ha svar på. Hur orkar du? Dina vänner sviker dig, din kärlek sviker dig, din familj sviker dig, du har det jobbigt hemma, du ställer alltid upp för alla, du finns till för alla hela tiden, du far och flänger till dina kompisar, du har ''panikångest'', du dricker, du röker, du gör allting som man kan göra. Du bryr dig om alla andra än dig själv, och ändå får du bara kritik för det. Jag förstår inte hur du orkar, jag skulle gett upp hoppet för längesen. Hur gör du?''

/En vän som känner dig bättre än du tror.

Självklart ska jag försöka ge dig ett svar. Men det är inte det lättaste, för jag vet faktiskt inte riktigt hur jag orkar. Men det bästa sättet är att hitta ett eller annat sätt att ta det lugnt på, så man får tänka igenom allting som händer. Till exempel ta ett bad en till två gånger i veckan, då man också har tända ljus(det är bra för själen). Gå en promenad med musik i öronen, eller kanske till och med göra som jag. Åka buss och lyssna på musik. Man måste också tänka på att inte ''bygga ett hus utav en ärta'', det vill säga att man inte ska göra saker större än vad det egentligen är. Vad det än är som händer så klarar man av att gå vidare, med eller utan hjälp. Man må vara svag när man är ensam, men inte så svag som man tror. Så fort du gör ett misstag, eller någon annan gör det, eller du sviker någon, eller någon sviker dig. Så måste man alltid tänka på att det kan hända precis alla. Och man klarar av att lämna det bakom sig, även om det tar tid. Man kan inte lita på någon, så är det. Livet fungerar tyvärr så i dagens läge.

Sen gäller det också att planera sin tid, det är nog det viktigaste, annars blir man stressad. Självklart blir man stressad i alla fall, men det är lättare om man har en almenacka och skriver upp allting som ska göras under dagen, sen planerar man ut när man ska göra det, var man ska göra det och hur man ska göra det.

Skriva. Det är en viktig sak för att man ska få allting att rulla på när det är mycket. Att få skriva av sig, att få skriva precis vad man vill när man vill. Jag använder min blogg till att skriva av mig. Men jag har också en dagbok när det krisar lite, en dagbok som ingen får läsa.

Prata. Det är också viktigt, att få prata av sig brukar kännas som en rejäl lättnad när man har det lite jobbigt. Men det är inte alltid lätt att hitta rätt person att prata med. Man hittar någon tillslut.

Det var det bästa svaret jag kunde komma med. Tack för ditt mejl!

Jag har inte varit såhär trött på länge. Jag är på riktigt dåligt humör idag. Huvudvärk, ont i magen och inte nog med det så vill inte mitt ben fungera riktigt som det ska.

Det kanske blir kryck-race imorgon mellan mig och Linda? Vem vet. Ska ta en tablett när jag kommer hem och hoppas på att det ska gå över. Men först måste jag som vanligt till farmor och plugga, ska bli riktigt skönt att åka buss dit. Känner att jag måste få tänka lite.

Lite senare får vi väl se vad som händer, funderar på att träffa Robin, Viktor och Johanna.

Vissa är bara för mycket, hur mycket tror du jag orkar?

Jag är på riktigt dåligt humör idag. Mitt dåliga humör ligger på topp, om man säger så. Kanske finns lite anledningar också i och för sig.

Jag har en hel del saker att skriva om.

Igår stod jag och Linda på torget och sålde kakor. Vi har sålt kakor nu ett tag för att samla ihop pengar till klassresan(som vi ska åka på i trean?!), och alla lyckades inte sälja så många man skulle sälja. Så då har några i klassen ställt upp och stått på torget och sålt dom sista burkarna.

Dom som ställde upp stod ungefär en halvtimme var, förutom jag och Linda. Vi stod i en och en halv timme förra veckan, och skulle stå samma tid igår. Men saken är den att jag inte får bli kall, för då går min såkallade sjukdom åt skogen. Ändå ställde jag upp. Linda är ledig varje tisdag, plus att hon går på kryckor. Ändå ställde hon upp.

Vad får man för tack för det?

Jag och Linda stod inne på toan, och plötsligt hör vi våra namn utanför. Det var våran mentor och två elever som stod utanför och pratade. Det vi hörde var ungefär:
''Så jävla dålig stil av dom att lämna bordet där!''
''Jag förstår inte varför Alexandra alltid ska koppla in sin mamma!''
''Ja, hon hade kunnat ring oss istället för hennes mamma.''
Så mycket mer kommer jag nog inte ihåg, men det var rätt mycket ''skitsnack''. Precis bakom våran rygg? Självklart gick vi ut efter ett tag, och ''pratade'' med våran mentor. Men det gick ju som det gick..

Det jag inte riktigt förstår, är att min mentor sa till mig att jag skulle behandla min mamma som en lärare i skolan. Varför ringer hon då min mamma, men inte Lindas? Då gör ju hon lite samma fel som mig. För om det var Lindas mamma och inte min som jobbat här hade hon blivit ringd istället för min.

Situationen i klassen är på botten just nu, för att inte prata om hur situationen är i skolan överhuvudtaget. Lite synd faktiskt. Jag som gillade både skolan och klassen förut, nu vill man knappt gå till skolan.

Efter jag varit i skolan åkte jag som vanligt och pluggade hemma hos farmor, gick bra som alltid. Sen åkte jag hem till Robin och där var Linn och Viktor också. Vi gjorde inte så mycket, mest tog det lugnt.
Klockan tio ungefär, kom jag på att min ''medecin''(det får kallas medecin nu, vill inte att hela världen ska fatta vad jag snackar om, men i alla fall det som jag behöver för att bli totalt återställd) var slut. Ingen kunde köra mig till sjukhuset så fick lite panik. Tillslut ställde Johannas mamma upp och körde upp mig och Johanna, tack så jätte mycket! Det var verkligen jätte snällt.

Efter det blev det en liten drive hem, under den driven tyckte jag faktiskt lite synd om Johanna.

Kom rätt sent till skolan idag, och kommer nog dra rätt tidigt. Jag har ingen lust att sluta tio över fem, som tydligen är vårat nya schema på onsdagar. Aldrig! Min och Lindas lunch kommer gå åt skogen. Äta, köpa cigaretter, åka till sjukhuset, hinna tillbaka?

Det verkar inte som att det var många som blev särskilt glada för att se mig här på Stålforsskolan idag. Jag som trodde att alla utom min favorit Henry skulle bli glada, men jag trodde fel.

Dom i cafeterian verkar i alla fall vara lite glada, tur det. Ska snart köpa varm choklad och macka, som jag alltid gjorde förut när jag gick här. Sen ska jag nog springa upp till mitt gamla arbetslag och säga hej, och dom borde i alla fall bli lite glada för att se mig, hoppas jag.

Foto: Alexandra Sivertsson
Modell: Smilla och Tess

Jag måste vara ett riktigt tråkigt umgänge idag, jag är riktigt trött.

Har varit i skolan hela dagen, har faktiskt varit riktigt kul i skolan idag. Kollade in ''dom fyra musketörerna'' som alltid, sen blev det självklart en japp och cola också.

Efter skolan följde mamma med mig till Tandregleringen. Dom berättade att jag skulle få dra ut två tänder, sen är det dags för tandställning. Nästan så jag ångrar lite att jag tackade ja till det. Fast det är ju egentligen lika bra att ta det nu när det är gratis.

Sen satt jag mig vid busshållplatsen och där satt jag ett bra tag, nästan i en timme. Det är nog det som är det jobbigaste med att plugga hos farmor, eftersom bussen bara går en gång i timmen. Sen när bussen väl kom och jag trodde att jag skulle få ta det lugnt och lyssna på musik(som jag alltid gör på bussen) ska det självklart komma på en hel hög med ungjävlar som skrek hela vägen fram. Tror att det var det som förstörde mitt humör idag.

Pluggade hemma hos farmor ett tag. Sen körde hon mig till Linn, Emil och Laila och här ska jag stanna i natt. Ska följa med Linn till skolan imorgon. Ska faktiskt bli riktigt kul att hälsa på min gamla skola! Självklart ska jag uppleva gamla minnen också, ska springa ner till cafeterian och köpa macka och oboy så fort det öppnar.

Tog lite bilder på deras hundar idag som jag snart kommer lägga upp.

Helt sant.

Jag ger mig in på saker som jag mycket väl vet att det kommer gå åt skogen. Ni som känner mig förstår nog vad jag menar med det, ni som inte känner mig förstår nog inte. Det är inte säkert att alla jag känner heller förstår vad jag menar, men tror dom flesta gör det.

Det jag menar är i alla fall att jag får alltid varningar och upplysningar om att jag inprincip får skylla mig själv om jag ger mig in i det som jag ger mig in i, eftersom alla varnat mig och berättat att det aldrig kommer fungera. Varför ska jag då ge mig in i det?

Det finns en person som jag nu kommit underfund med att hon aldrig har fel, funderar faktiskt på att lyssna på henne nästa gång hon varnar mig. Eller, funderar och funderar, jag ska lyssna på henne nästa gång hon säger till mig. Har bestämt mig för det.

Jag förstår inte varför jag alltid måste vara så otroligt envis. Jag vet ju själv att jag har fel liksom, men det känns lite som att jag på något vis intalar mig själv att bevisa motsatsen. Alltså, att jag försöker bevisa för mig själv att jag har fel? Svårt att förklara men det är lite så det är, tyvärr.

Jag bestämmer mig alltid för att lita på personer som jag vet att man inte kan lita på. Jag bestämmer mig alltid för att göra saker som jag vet att jag inte klarar av. Inte nog med det så ger jag aldrig upp?

Slöseri med tid, slöseri med energi.

Det är nog en väldigt dålig egenskap hos mig, har jag kommit fram till. Helt själv faktiskt.

Men egentligen så är det nog inte så dåligt ändå. Då har jag i alla fall försökt? Och antagligen så har jag fått uppleva något som jag sent kommer glömma. I och för sig så är det tyvärr inte alltid bra saker. Men har jag överlevt hittills så då överlever jag nog ett bra tag till, hoppas jag?

Man lever bara en gång, och innan man dör så finns det en hel del saker att göra. Och man måste väl prova på några av dom, annars är det inte så stor mening med att leva. Livet går liksom ut på att leva. Ibland är man glad, ledsen, arg, sur, förbannad, sårad, trött och till och med överlycklig. Det spelar inte så stor roll om vad man är egentligen, för det håller bara ett tag sen går det över till något annat.

Det är som en tv som inte riktigt kan bestämma sig för vilken kanal som ska fungera.

Ibland tänker jag nog för mycket.

Jag har gjort precis allt för er, precis allt. Jag har alltid ställt upp. Och det här får man tillbaka? Tack.
Nu är det kört, så jävla kört. Jag tänker inte ens försöka bry mig mer.

Jag har lärt mig en sak, en sak som jag egentligen alltid kunnat. Man ska fan aldrig lita på någon.

Jag vill härifrån nu. Jag ramlar verkligen snart ihop på riktigt. Jag orkar inte ett jävla piss mer, jag fattar inte ens varför jag försöker när det ändå bara går åt skogen.

Usch, jag hatar verkligen Söndagar.

Jag är riktigt trött idag, och hungrig, och sugen på godis, illa.

Idag kommer det nog inte hända så mycket. Just nu sitter jag och pratar med Linn i telefon, smsar, skriver blogg, skriver på msn och försöker samtidigt plugga. Viktor kommer hit snart, sen kommer Johanna och Jojo förbi också.
Tummen upp till mig, faktiskt riktigt stolt för jag pluggar. Men förstår inte egentligen hur jag orkar?

Den här veckan blir det en liten halvjobbig planering, men den funkar nog - hoppas jag.

Måndag: Åka till farmor och plugga.
Tisdag: Åka till farmor och plugga.
Onsdag: Åka till farmor och plugga.
Torsdag: Bowla med Johanna + åka till farmor och plugga.
Fredag: Åka till farmor och plugga + åka till Linn och sova där resten av helgen.
Lördag: Sova hos Linn + kanske träffa Beatrice en snabbis.
Söndag: Åka till farmor och plugga.

Tro det eller ej, men jag ska plugga hela veckan!

Jag har inte varit på humör att skriva så mycket om helgen, även om det har varit en riktig toppenhelg.

I fredags så åkte jag, Johanna, Robin och Viktor ner på stan och bowlade. Gick riktigt bra, i alla fall för mig och Johanna. Johanna vann, jag kom tvåa och killarna kom på delad tredje plats. Det var riktigt kul faktiskt, och mitt under bowlingen så kom Putte och hans kompis Robin förbi. Efter bowlingen tog vi bussen hem och sov hos pappa.

I lördags(igår) vaknade jag brevid min älskade Johanna. Pappa gjorde frukost åt oss, och jag pluggade lite. Sen åkte Johanna hem och då gick jag och pappa till Stefan.
När vi var hos Stefan var Sandra och Alex där också. Vi åt lite tacos och så, det var riktigt trevligt!
Efter ett tag tog jag bussen till Johanna, och när jag kom dit bestämde vi oss för att cykla till Robin. Johanna bor i Ekeby och Robin bor i Tumbo. Det var jobbigt, kallt och mörkt men vi kom fram! Faktiskt riktigt stolt att vi klarade av att cykla så långt.

Idag händer det inte så mycket, jag ska packa ihop mina saker och sen hoppas jag att min mor vill hämta mig. Har inte så stor lust att åka buss med all min packning. Sen ska jag plugga och hjälpa mamma att tvätta. Sen hoppas jag att Johanna kommer förbi ett tag också.

Alldeles för jävla hårt. Jag vet inte riktigt när jag kommer rasa ihop, men det är riktigt nära.

Nej, jag ska inte klaga. Det finns folk som har det värre, right?

Snart är det dags för bowlinghallen! Ska bli riktigt kul att faktiskt för en gångs skull göra något annat än att dricka på helgerna. Det är jag, Johanna, Viktor och Robin som ska dit. Kommer nog bli riktigt trevligt!

Sitter hemma hos pappa nu tillsammans med Johanna. Ska snart äta lite sen ta oss in till stan.

Lovelovelove

Jag säger bara det, dagens samhälle alltså.

Hur kan du vara så jävla låg att du slår en tjej? Jag förstår verkligen inte. Jag lovar dig, du kommer ångra dig så jävla hårt. Om inte någon annan slår ihjäl dig så gör jag det, tvekar inte en ända sekund. Du är kille, hon är tjej. Och du slår henne? Det finns inte ens ord för hur jävla förbannad jag är nu alltså. Usch, du ska få så jävla mycket stryk så du aldrig mer kan gå.

Förlåt att jag är så förbannad. Men nu är det så att det är en nära vän till mig(en tjej) som igår kväll blev slagen av en kille. Och jag kan inte acceptera det, eftersom den här personen står mig så nära. Inte bara det, en kille ska inte slå en tjej! Synd att lagarna är som dom är, annars hade den här killen fått en kula i pannan för längesen.

Jag ska fixa skolan, även om jag ska behöva plugga så mycket så min hjärna sprängs. För om jag går om ettan, kommer jag inte gå i samma klass som Linda och hur fan skulle det gå?
Nej, jag ska fixa det här nu!

Ska inte till skolan idag, har så jävla ont i huvudet av min jävla medecin. Farmor kommer snart och hämtar mig och då ska hon och jag lägga upp en planering för hur jag ska klara skolan på bästa sätt.

Min helg kommer bli bäst!


Ska till pappa imorgon, och där ska jag vara hela helgen. Imorgon ska jag träffa Robin och Viktor, sen ska jag träffa Kenny ett tag också.

På lördag ska jag, pappa och Miranda till Stefan för han fyller år. Smörgåstårta och bira! Alex kommer vara där också, och då blir det genast mycket roligare. Efter vi varit där så ska jag träffa Robin och Viktor igen.

Sen ska jag ju bara bli frisk också, men det fixar sig nog.

Så jävla onödigt. Jag har alltid varit ärlig mot dig, jag har alltid berättat allting för dig. Och du ljuger för mig? Jo men tack gumman, ska komma ihåg det. Jag är rätt förbannad på dig. Kommer du inte med en riktigt, riktigt bra förklaring för att du ljuger och en riktigt, riktigt bra ursäkt så kan du glömma mig.

Men egentligen måste jag. Men har fått riktigt ont i bröstet av någon konstig anledning, men får väl hoppas att det går över..

Men nu ska jag titta lite på Andra Avenyn, sen ska jag sova.

Jo tack, det börjar nästan kännas lite så. Tycker jag är där alldeles för ofta nu.

Farmor följde med mig upp till sjukhuset idag, skönt att inte åka upp dit själv. Satt och pratade med min läkare lite och det gick jätte bra. Så nu ska jag ha regelbunden telefonkontakt med henne. Sen ska jag få en tid i veckan ungefär som jag åker upp och blir undersökt och så. (Förstår att alla undrar vad felet är på mig, men har inte någon lust att skriva det här.)

Skönt i alla fall att det går åt rätt håll nu, tror nog att jag klarar det här rätt så bra.

Idag händer det nog inte så mycket. Tror att Linn skulle komma förbi ett tag, hoppas på det i alla fall. Sen skulle kanske Robin och Viktor komma förbi också för att hämta Viktors telefon.

Men nu ska jag hoppa in i duschen!

Men jag var tvungen att ta mig iväg till skolan i alla fall, kan inte vara hemma mer nu.

Det är väl egentligen rätt självklart att jag ska bli sjuk nu också, eller? Jag ska inte ens få chansen att vara frisk en dag. Seriöst, jag fattar inte hur jag lyckas bli såhär sjuk hela tiden.

Kom nästan en timme försent idag, orkade inte gå upp imorse. Men bättre sent än aldrig antar jag? Men rätt skönt ändå, den här lektionen vi har nu är snart slut, då är det bara en lektion kvar och sen lunch. Och efter lunchen ska jag till sjukhuset. Hoppas det inte tar så lång tid idag som det gjorde igår. Trots att jag gick och la mig någolunda tidigt igår och gick upp sent idag så är jag ändå riktigt trött.

Förresten, det är Nachotallrik idag i skolan. Det var riktigt längesen!

Jag vet inte riktigt hur allting kommer sluta, men jag känner på mig att det kommer sluta riktigt dåligt om det fortsätter såhär.

Förlåt för att jag klagar, men jag känner för att skriva av mig lite. Ni behöver inte läsa.

Mitt huvud kommer nog snart sprängas. Har alldeles för mycket, för jobbiga tankar i skallen just nu. Vad jag gjort för fel för att förtjäna att må såhär som jag gör? Jag tycker jag gör allt som står i min makt och ännu mer för alla, hela tiden.

Det jag inte riktigt gör bra är väl att lyssna på mamma, vilket då egentligen är viktigt. Men jag har inte riktigt haft tid med det. Jag har varit för upptagen med att ställa upp för alla andra, lyssna på alla andra, finnas för alla andra

Jag vill lyssna på dig mamma, jag vill det. Och jag önskar verkligen att jag skulle kunna förklara lite för dig hur allting är nu, men det är alldeles för svårt, det är alldeles för mycket.

Men jag måste säga en sak i alla fall. Jag är helt slut. Jag orkar inte ens le längre, jag har inte ens tid att le längre. Jag är jämt sur, jämt ledsen, jämt stressad. Allting ska fixas på en gång. Jag ska lyssna på alla, finnas för alla, hjälpa alla, stötta alla. Jag ska bära alla andras problem och mina egna, jag ska lösa alla andras problem och mina egna. Jag orkar inte göra det längre, jag orkar ingenting längre. Jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen.

Jag vet inte vart jag ska vända mig längre, eller vem jag ska be om hjälp. Jag vill inte lägga min smärta på någon annan, för jag vet själv hur jobbigt det är att bära på andras problem när man har egna.
Det är nog mitt största problem just nu, jag har ingen att vända mig till. Jag har ingen som kan hjälpa mig. Jag klarar det inte själv längre, jag orkar det inte själv längre, jag orkar ingenting längre.

Jag är så rädd för att jag snart rasar ihop, och ger upp.

Jag brukar inte ge upp, det är inte min grej. Jag ger aldrig upp, jag är envis. Men jag kan inte ens stå rakt längre, jag kan inte gå utan att känna att mina ben när som helst kommer ge upp. Jag vill inte be om hjälp, jag hatar att be om hjälp. Jag ska klara det här själv, även om jag vet att det kommer sluta riktigt dåligt.

Jag orkar inte bli sårad längre, jag orkar inte ta all skit.

Jag är trött på att jämt ställa upp, men inte få mer än skit tillbaka.
Måste jag ge upp för att ni ska förstå att jag inte orkar?

Jag är riktigt trött, jag har nog inte varit såhär trött på riktigt länge. Och vad jag vet så har jag inte gjort så ansträngande saker idag ändå. Det går inte en minut utan att jag gäspar alltså. Ska snart ta en dusch, sen titta lite på Andra Avenyn och sen ska jag gå och sova.

Tror att jag inte ska sova hemma på ett par dagar nu. För det första behöver jag komma hemifrån, för det andra måste jag plugga stenhårt(vilket jag inte kan göra hemma) och för det tredje måste jag nog ta en liten paus från allting just nu. Tror att det faktiskt skulle behövas.

Sova sova sova, säng säng säng.

Kom hem från sjukhuset för ett tag sen, tagit en hel del tester idag också. Usch, jag blir galen på alla tester hit och dit. Idag var jag på sjukhuset kvart i två till kvart över fyra. Men nu har dom i alla fall hittat två fel till. Så då är det bara för mig att börja med nya tabletter igen, nu när jag precis är klar med dom förra. Det här kan verkligen inte vara bra. Jag har ätit fem olika sorters tabletter nu under ungefär två månader, underbart!

Och imorgon ska jag till doktorn ännu en gång.

Sov inte hemma i natt, men gick väl bra att ta sig till skolan i alla fall, konstigt nog. Farfar kom och hämtade mig och körde mig till stan där jag mötte Linda. Vi gick och käkade lite mat, sen var det dags att sälja kakor. Måste säga att det gick åt helvete, men vi fick i alla fall tre till fyra burkar sålda.

Just nu är jag med Johanna och Sofia, lite senare skulle kanske Robin och Viktor komma förbi. Men vi får väl se vad som händer, funderar på att åka till Emil och Linn och sova där. Har inte den minsta lilla lust att sova hemma.

i alla fall en del av det.

Jag fick ett minneskort av honom nyss, så nu kan jag lägga in musik på min mobil och lägga in bilder på datorn. Tack Viktor :)

Love is a lie..

Har precis sättit i mina slingor, hoppas att det blir bra den här gången. Men det tror jag nog. Ska göra slingor nu en gång i månaden ungefär, så jag blir blond till sommaren. Sen ska jag nog förbli blond tror jag.

Just nu är jag med Johanna och Putte, vi väntar på att Robin ska komma. Sen ska vi nog ta oss till Tuna Park tror jag.

Jag är på dåligt humör idag, väldigt dåligt humör. Känns som att jag kommer att explodera när som helst. Det är nog inte riktigt min dag idag. Funderar på att ta mig till pappa och sova där i natt, för här hemma funkar det inte riktigt som det ska.

Måndag: Göra slingor + ringa Beatrice.
Tisdag: Följa med Linn till Stålfors + sälja kakor på torget med Linda + doktorn.
(Kom och köp kakor mellan tolv och halv två)
Onsdag: Ingenting planerat.
Torsdag: Ingenting planerat.
Fredag: Fira Stefan(pappas kompis).
Lördag: Party!
Söndag: Ingenting planerat.

Jag åkte till skolan imorse och jag är fortfarande kvar i skolan. Tro det eller ej, men jag ska stanna här hela dagen.

Okej, jag kom faktiskt försent, för jag kom inte riktigt upp imorse. Men jag kom bara tjugo minuter försent, bättre sent än aldrig antar jag?
Jag tycker synd om Linda, stackarn hoppar på kryckor. Men det jag tycker är lite småkul är att jag får vara hennes personliga slav och packåsna. Jag är så duktig idag.

Måste berätta en liten smårolig sak som hänt idag.
Jag och Linda skulle in på Hemköp och handla idag. När vi var på väg in fick jag ögonkontakt med en utav ''dom fyra musketörerna'' - ni vet en sådan ögonkontakt som dom har i filmer, där man är helt inne i varandra och det slutar med att någon utav dom som har ögonkontakten går in i en lyktstolpe?

Ni kan ju egentligen bara gissa hur det slutade..
Men det fanns inga lyktstolpar inne på Hemköp, så jag gick in i ingången istället. Tur bara att jag inte ramlade, för då hade jag nog avlidit. Och hoppas verkligen inte att han såg det, för då kommer jag inte våga titta på han igen.

Förresten, så kanske ni undrar vilka ''dom fyra musketörerna'' är.
Jo det är nämligen så att det finns fyra killar på våran skola som följt efter oss ett bra tag. Jag vet inte riktigt om dom gjort det med flit. Men dom har i alla fall alltid lyckats vara där vi är. Så nu har vi döpt dom till dom fyra musketörerna.

Nog om det. Sitter just nu på min engelska lektion, vi har redovisningar. Måste säga att det känns lite småjobbigt med att jag ligger efter så mycket. För jag förstår ingenting om vad dom gör här i skolan. Men härligt är det i alla fall att vara tillbaka, riktigt härligt!

Det är nog den segaste dagen på hela veckan.
Man är trött efter veckan som gått, och blir ännu tröttare när man vet att en ny vecka börjar dagen efter.

Fast dagen idag har väl varit helt okej ändå.
Jag, Linn och Pappa vaknade runt elva så då åt vi lite frukost, gjorde oss i ordning, och sen kom Laila och hämtade oss och körde hem mig.
Jag städade faktiskt när jag kom hem, och jag lovar att det behövdes verkligen. Det ända jag inte gjorde var nog att damsuga, för det orkade jag inte. Men ska nog göra det imorgon, för det behövs också - tro mig.
Sen kom Johanna hit och då åkte vi till Robin och Viktor och där var vi hela kvällen.

Imorgon är det måndag. Imorgon är det skola. Eller rättare sagt idag. Jag är trött. Jag borde nog sova.